Skrattar och gråter samtidigt nu.
Skrattar för att Frida seriöst tror på att en ålänning vi känner (till) har en lätt CP-skada.
Gråter för att jag ser på "Farväl mina älskade barn!", jag var helt förstörd på Way out west. Ja, jag är en sån där tönt.
Måste ha BD-väskan imorgon. Dör.

(Sen det där andra också, ska försöka fixa det. Köpte Pez för första gången på jättelänge idag. "If I could change one thing in life, I'd make time for us". Saknar allt. <3)